Historik

Historiken nedan är skriven av Peter Holmberg med anledning av jubileumsåret 2007, då Navigationssällskapet i Finland r.f. fyllde 60 år. Förteckningarna över vandringspriset RATTEN:s innehavare samt styrelsens sammansättning uppdateras kontinuerligt.

En historik över

NAVIGATIONSSÄLLSKAPET I FINLAND r.f. 1947 - 2007

ÖSTERSJÖSKEPPARFÖRENINGEN GRUNDAS 1947

Till sjöfartsinspektör Arvo Heikki Sainios många uppgifter vid Sjöfartsväsendet hörde även att förrätta tentamen för östersjöskepparexamen. Han föreslog 1947 att man skulle ordna förberedande kurser för yrkessjöfarare (skutskeppare, fiskare, skärgårdsbor m.m.) som ämnade ställa upp i dessa examina. Han vände sig därför till Stig Westerlund och Ragnar Jansson med en förfrågan om dessa var beredda att ställa upp som lärare. Vardera hade erfarenhet som navigationslärare i skyddskårs- och scoutorganisationerna. Redan under vårvintern 1947 hölls i Helsingfors i dåvarande Kock- och Stuert-skolan vid Smedsgatan de första kurserna (både svensk- och finskspråkiga) i teoretisk terrester navigation under ledning av Stig Westerlund och Ragnar Jansson. Stig Westerlund berättar att kursen ledde till avläggandet av officiell examen i navigation för sjöfartsinspektör. "Avsikten med kursen var att bereda praktiska yrkesmän bättre möjligheter, att för sjöfartsinspektör avlägga den dåtida s.k. östersjöskepparexamen. Men det blev ej riktigt så som man tänkt sig. Flertalet kursdeltagare, som anmälde sig, var intresserade fritidssjöfarare, seglare och motorbåtsfolk, medan det utpräglade mindretalet var yrkesmän [2 yrkesmän och 18 nöjesseglare]. Detta påverkade givetvis kursens undervisningskaraktär.

Kursen omfattade i stort sett de nutida kustskepparfordringarna. Så kom dagen för examen. Denna avlades högtidligt för sjöfartsinspektör Arvo Heikki Sainio, iförd sjöfartsstyrelsens pampiga uniform med fyra breda galoner och slinga. Examen hölls både skriftligt och muntligt. Sjutton kursister ådagalade de sjökunskaper, som behövdes för att erhålla ett officiellt intyg. Dessa var:
Christian Berguf, Bror Björk, Albert Engblom, Karl J. Grabowsky, Greta Forss, Sven Illman, Runar Lag, Bror Lagerkrantz, Seder Lindh, Erik Lindholm, Willy Mattas, Artur Sjöblom, Sixten Slotte, Ethel Stubin, Gunnar Sundgren, Herbert Weckström, Lars Anders Wegelius. (Stig Westerlund, Skepparen 1/1977).

Bland kursdeltagarna väcktes tanken att bilda en sammanslutning, vars uppgift skulle vara att sprida kunskap i navigation bland sjöfartsintresserade personer, och sedermera inom ramen av föreningsverksamheten hålla dessa kunskaper vid makt. Stig Westerlund, som sedermera blev hederskommodor i Navigationssällskapet, minns de första tiderna. År 1972, till sällskapets 25-års jubileum, skrev han i medlemsbladet "Skepparen": "Föga anade den lilla grupp navigationsintresserade, som en av de sista dagarna i april 1947 satt på kursavslutningsfest på dåvarande restaurant Catania, att det halvt på skämt framkastade förslaget om att bilda en kamratförening, Östersjöskepparföreningen, att denna 25 år senare skulle svälla ut till ett landsomfattande förbund med 40 medlemsföreningar och dessa omfattande sammanlagt c:a 5000 medlemmar [Förbundet har i dag, år 2007, 147 medlemsföreningar och det sammanlagda antalet medlemmar uppgår till 18 000].

Man hade samma dag avlagt examen, som omfattade den dåvarande s.k. östersjöskepparexamens teoretiska del, och nu festade man. Där satt Lars-Anders Wegelius, som blev föreningens första ordförande, där satt Willy Mattas, Christian Berguf, Ethel Stubin, Greta Forss, Sven Illman, Bror Björck, Gunnar Sundgren, Karl. J. Grabowsky och undertecknad. Man hade under kursen blivit goda vänner och ville ej spridas för alla vindar, man kunde försöka med en förening. Efter Catania fortsattes diskussionerna hos Bergufs på Blekholmen, där Ester Berguf skötte värdinneskapet och man bröt upp först då dager grydde.” (Skepparen 1/1972).

Den 12 maj 1947 kl. 21.15 samlades ovannämnda kursdeltagare till stiftande möte å Finlands Kock- och Stuertskola. Närvarande var 15 personer. Efter grundlig diskussion beslöt man att bilda en förening av Östersjöskeppare, som vid konstituerandet antog namnet Östersjöskepparföreningen r.f., där namnet syftade på den avlagda examens officiella natur. Den nybildade föreningens första styrelse fick följande sammansättning: ordförande Lars Anders Wegelius, vice-ordförande Stig Westerlund, sekreterare Greta Forss, skattmästare Willy Mattas och styrelsemedlem Ragnar Jansson.

På HSK:s klubbrestaurant på Stora Bässen förrättades den första gemensamma utdelningen av sjöfartsinspektörens intyg. Sjöscoutkåren Sjöfararna hade för sina tilltänkta ledare under föregående höst, vinter och vår arrangerat en likadan kurs och i maj hade sjöscoutledarna avlagt samma examen. Intygsutdelningen sammanslogs och alla närvarande anslöto sig till Östersjöskepparföreningen (Stig Westerlund, Skepparen 1/1977).

Föreningens årsmöte hölls den 15 december 1947. Vid ordförandevalet måste val med slutna sedlar tillgripas. Härvid fick herr Kurt Thomasson 17 röster av 22 avgivna, och han blev således ny ordförande efter L.A. Wegelius (5 röster). Vid val av styrelseledamöter i stället för de i tur avgående återvaldes W. Mattas (skattm.), L.A. Wegelius (ledamot) och R. Jansson (suppl.).

Det följande verksamhetsåret blev händelserikt. Bland annat inleddes nu raden av navigationskurser i föreningens regi (terrester navigation) där lärare var Stig Westerlund och Ragnar Jansson. Senare hölls även en kurs i astronomisk navigation. En propagandafärd till Borgå företogs och möten hölls i Gäddrag och Borgå. Som ett resultat av detta arrangerade östersjöskeppare den 21 mars 1948 i Borgå ett möte vid vilket man beslöt att bilda en lokalavdelning till Östersjöskepparföreningen.

Tävlingsverksamheten diskuterades både för terrestra och astronomiska skeppare och de första vandringsprisen kom till. Donatorer var Oy Maritim Ab och Karl Grabowsky (Nakterhuset). Kommodor Kurt Thomasson donerade ett vandringspris i form av en ratt att ges åt den person, som bäst verkat för föreningens bästa under det gångna året. Första innehavare blev högsjöskeppare Stig Westerlund år 1948.

 

NYTT NAMN: NAVIGATIONSSÄLLSKAPET I FINLAND R.F.

År 1949 förde med sig viktiga förändringar i Östersjöskepparföreningens verksamhet. Östersjöskepparexamen, som tidigare kunnat avläggas för sjöfartsinspektör, överfördes nu till navigationsskola och därstädes genomgången kurs. Detta skulle onekligen leda till att nyrekryteringen av medlemmar blev minimal. Med anledning härav höll man ett extra föreningsmöte den 3 februari 1949 under vilket den nya situationen diskuterades. Man beslöt att införa tre olika examensgrader, nämligen skärgårdsskepparexamen, kustskepparexamen samt högsjöskepparexamen.

För dessa grader uppställdes inom föreningen egna regler med kurser i navigation och praktiskt sjömanskap. Kurserna kunde tenteras inför en examensnämnd och diplom över genomgången examen infördes 1949, liksom även standerter för de olika graderna. De medlemmar, vilka intill den 1 juni 1949 avlagt godkänd "Östersjöskepparexamen", tilldelades värdighet av kustskeppare.

Då dessa nya skeppargrader och reglementen infördes blev en namnändring för föreningen aktuell. Denna fråga hade redan under föregående år diskuterats, utan att då leda till något resultat. Den nya examensordningen och en önskan att inte bli sammanblandade med yrkesnavigatörer ledde till att man nu accepterade en namnändring och antog namnet Navigationssällskapet i Finland r.f. För att man verkligen skulle vara en sammanslutning av navigationskunniga skeppare beslöt man vid mötet den 3 februari 1949 enligt mötesprotokollets § 7 att "varje medlem i föreningen vart femte år skall tentera sjöfartsreglerna". Denna lovvärda idé förföll år 1956. Det visade sig vara svårt att i praktiken efterleva denna regel, och idag med det stora medlemsantalet skulle det vara en omöjlighet.

För att övervaka de olika examina tillsattes en examensnämnd bestående av en person från Sjöfartsstyrelsen och två skeppare. Man beslöt att utdela diplom över avlagd skepparexamen. För dagens högsjöskeppare är det säkert intressant att höra att det till en början för examen i astronomisk navigation fordrades aderton mätningar i öppen sjö utan land i sikte. Vid ett styrelsemöte den 25 februari 1949 beslöt man att som praktik i högsjöskepparexamen fastslå: "Navigering i öppen sjö under minst 6 dygn jämte förande av fullständig skeppsdagbok över terrester och minst 18 astronomiska observationer utan sikte av land". Denna regel väckte under långa tider livlig diskussion och smärre ändringar gjordes ett flertal gånger. Det visade sig att i praktiken var dessa fordringar svåra att uppfylla och regeln ändrades inom några år till att omfatta aderton olika mätningar på landbacken i närvaro av examensnämnd eller annan godkänd person, för att så småningom helt falla bort, vilket ju är fallet t.ex. med dagens högsjöskepparexamen.

Under året utarbetades även för Navigationssällskapet i Finland stadgar, reglementen, kompetensstanderter, medlemsmärke, förtjänsttecken och tävlingsbestämmelser. Allt detta samlades till en liten bok omfattande 17 sidor och några annonssidor.

 

VERKSAMHETEN FRAM TILL 10-ÅRS JUBILEET

De första åren i Navigationssällskapets verksamhet var viktiga då de lade grunden för den kommande verksamheten med kurser och övningsseglatser. I programmet för de följande åren ingick därför rutinmässigt kurser för de olika skeppargraderna, varvat med praktiska övningar och kryssningar med större fartyg i Östersjötrafik.

I en kort historik, två maskinskrivna sidor, till 20-års jubileet 1967, står det om år 1950: "Hände ingenting särskilt". Detta stämmer kanske inte riktigt, även om året inte blev ett "superår". Det unga Navigationssällskapet levde vidare och utvecklades. För att kunna fylla praktikfordringarna för astronomisk examen beslöt styrelsen att man skulle hyra en galeas för en Östersjö- kryssning. Till sitt förfogande fick man skeppare Fagerström från Kökar med motorjakten Ina på 25 ton avsedd för frakttransporter av olika slag (längd 12 m, bredd 4,35 m, djup i rummet 1,31 m). Det fanns endast 2-3 kojplatser ombord, men i lastrummet planerade man att sova i hängmattor. Den 1 augusti skedde starten vid Hangö Segelförenings paviljong . "Besättningen" som embarkerade utgjordes av sällskapets kommodor Ragnar Jansson, sekreterare Henrik Gustafsson, lärare Stig Westerlund samt åtta navigationselever. Ina bidrog med sin "skeppare" och "redare". En beskrivning av denna seglats ingår i historiken till 50-års jubileet.

Med anledning av 5-års jubileet gav man ut en festpublikation. I denna årsbok ingick en tillbakablick på Navigationssällskapets 5-åriga verksamhet, hälsningar av sjöfartsrådet Sakari Tainio och sjöfartsinspektör A.H. Sainio samt artiklar av Joachim Heldt och Lars Anders Wegelius. Sedor Lind, som i egenskap av yrkesskeppare blev intervjuad, uttryckte den stora betydelse kursverksamheten hade även för yrkesskeppare och hoppades att den även skulle spridas till andra orter.

Femårsjubileum firades måndagen den 12 maj 1952 kl. 19 på HSS:s paviljong på Skifferholmen. Festligheterna inleddes med diplomutdelning till nyutdimitterade högsjö-, kust- och skärgårdsskeppare under överinseende av kommodor Kurt Thomasson och sjöfartsrådet Sakari Tainio. Kl. 20 vidtog supén varvid kommodor Thomasson hälsade de närvarande välkomna, festtal hölls av Lars Anders Wegelius, sjöfartsrådet Tainio framförde en hälsning och de nya skepparna höll ett tacktal. Dansen började kl. 21 och för musiken svarade en 5-manna studentorkester. Festsalen var prydd med blommor och vimplar.

En sällskapsresa till Köpenhamn med passagerarfartyg företogs i mars 1953. I denna resa deltog 10 personer. Vårfesten detta år gick av stapeln den 2 juni på HSS:s paviljong på Skifferholmen. Som hedersgäst hade man inbjudit Sjöbjörnarnas ordförande, friherre Sten Aminoff.

Året 1954 upptog sedvanligt program omfattande övningar, tävlingar, vårmöte, vårfest på HSS:s paviljong på Skifferholmen samt stadgeenligt årsmöte i december. En sällskapsresa till Antwerpen med s/s Arcturus gjordes den 16-26 april. Resan var öppen för alla medlemmar och navigationsövningar anordnades ombord i huvudsak enligt samma principer som under Köpenhamnresan vårvintern 1953.

Tioårsjubileum med dimission firades den 16 maj 1957 på HSS:s paviljong på Skifferholmen. Ca 180 personer var närvarande, inklusive gäster och nya skeppare. Vid festen utdelades förtjänstmedaljen i guld samt förtjänsttecken och - märken. Det var mycket som skulle ordnas och festkommittén gav ut ett sånghäfte och hade underhandlat om orkester, arrangerat polistillstånd för dans samt planerat utsmyckning av festsalen med signalflaggor och blommor etc.

Till höstens medlemscirkulär bifogades detta år två sjökortsuppgifter, en för skeppare "av alla grader" och en för högsjöskeppare. Avsikten med detta var, att alla medlemmar hemma kunde förbereda sig och på förhand sätta sig in i hur uppgifterna skulle lösas, medan kommodor Stig Westerlund vid respektive övningstillfällen därefter gick igenom dem.

Inom styrelsen diskuterade man möjligheterna att bilda ett navigationsförbund och skisserade upp ett dylikt förbunds uppgifter.

Vid Navigationssällskapets årsmöte den 12 december var ca 80 medlemmar närvarande. I sitt inledningsanförande nämnde kommodor Stig Westerlund att sällskapet under det gångna året kunnat notera många glädjeämnen med bl.a. 10- års jubileum den 16 maj. Antalet medlemmar hade vuxit mycket starkt och underavdelningar hade bildats i många kuststäder. Från kurs XXXIV i terrester navigation utdimitterades 32 kustskeppare och 3 skärgårdsskeppare. Medeltalet i kursen var det bästa hittills, nämligen 24 poäng. Sedan följde diplomutdelning och sedvanliga årsmötesförhandlingar. Vid detta möte togs även frågan om ett navigationsförbund upp. Holger Idman redogjorde för det arbete, som den av styrelsen tillsatta kommittén gjort för att utreda frågan om bildandet av ett förbund av landets navigationsföreningar, gjort. Bl.a. redogjorde han för förbundets uppgifter, vem som kunde ansluta sig till förbundet samt hur man tänkt sig att ett dylikt förbund skulle styras. Efter detta referat följde en livlig diskussion. Jansson nämnde att förbundstanken inte var ny och poängterade att huvudsaken var att utbildningen och fordringarna förblir på samma nivå som tidigare. Perander, Gustafsson och Käcklund ställde sig positiva till ett tvåspråkigt förbund och Thelestam föreslog att en kommitté tillsätts för att utarbeta stadgar. Kommodor Westerlund sammanfattade de synpunkter och åsikter som kommit fram under diskussionen och konstaterade, att årsmötet i princip ej var emot förbundstanken, vilket utgjorde en förutsättning för att styrelsen skulle arbeta vidare på denna linje.

1958 - FINLANDS NAVIGATIONSFÖRBUND KOMMER TILL

Det ökade allmänna intresset för navigation syntes bl.a. däri att Helsingin Navigaatioseura inledde sin verksamhet med 101 anmälda medlemmar genast från starten. I den nybildade föreningens styrelse ingick tre medlemmar från Navigationssällskapet i Finland r.f., nämligen Jansson, Valle och Schencke.

Organisationen med lokalavdelningar började bli tungrodd för Navigationssällskapet. Det var arbetsdrygt att upprätthålla examensnämnden, ordna kurser på olika orter och även i övrigt övervaka verksamheten. Dessutom började finskspråkiga föreningar grundas. Som en följd av detta diskuterade man nu inom Navigationssällskapets styrelse på allvar förbundstanken och en kommitté tillsattes med uppdrag att inkomma med förslag till stadgar för ett gemensamt navigationsförbund.

Den 3 mars hölls ett möte med representanter för Helsingin Navigaatioseura, Ekenäs Navigationsklubb, Pargas Navigationsklubb, Vasa Navigationsklubb - Vaasan Merenkulkutaidon Harrastajat och Navigationssällskapet i Finland, vid vilket man diskuterade möjligheterna att bilda ett riksomfattande navigationsförbund. Mötet utsåg styrelsen för Navigationssällskapet i Finland samt Helsingin Navigaatioseuras kommodor Martti Särkelä att verka som ett interimistiskt organ för att utarbeta stadgar på såväl finska som svenska, samt planera ett konstituerande möte. På detta sätt kom Navigationssällskapet i Finland r.f. att inta en ledande roll då Finlands Navigationsförbund växte fram och grundades våren 1958.

Då Navigationssällskapet den 15 december höll sitt årsmöte, i närvaro av ca 100 medlemmar, sade kommodor Stig Westerlund i sitt inledningsanförande: "Ett verksamhetsår ligger ånyo bakom oss. Det år, som gått, har för oss haft sin särskilda betydelse däri, att Finlands Navigationsförbund startades senaste vår. Förbundet har tillkommit på initiativ av vårt sällskap och på grund av den fullmakt styrelsen erhöll vid senaste årsmöte. Till förbundet hör i detta nu Navigationssällskapet i Finland, Ekenäs Navigationsklubb, Navigationssällskapet i Pargas, Vasa Navigationssällskap, Helsingin Navigaatioseura och Turun Navigaatioseura. Vår förening är representerad i förbundsstyrelsen av tre ordinarie medlemmar och den svenskspråkiga sekreteraren. Sällskapets tidigare examensnämnd är numera överförd till förbundet. Denna organisation har under våren nu mera än något annat upptagit styrelsens tankar. Men trots detta har vår sedvanliga verksamhet kunnat fortgå utan att alltför mycket påverkas av denna händelse. Våra sammankomster har varit rikligt besökta, det finnes till och med sådana, som anse vår deltagarprocent anmärkningsvärd. ... Vi har med åren blivit större och vårt anseende har vuxit. Vi måste därför vinnläga oss om, att se till att vi äro värdiga detta anseende, se till att våra insignier, kompetensstandertarna, även framgent väcker den respekt och den uppskattning, som dem rätteligen tillkommer. Med dessa ord hälsar jag Er alla hjärtligt välkomna till vårt årsmöte i kväll".

 

NYTTA OCH NÖJE

Navigationssällskapet har ända från början fört en aktiv skolningsverksamhet. Förutom de kurser som ledde till skepparexamen anordnades kurser och övningar från olika områden. Detta var ju syftet med sällskapet, att meddela navigationskunskap såväl teoretisk som praktisk. Samtidigt ville man stärka sammanhållningen mellan medlemmarna och årsmöten, dimissionsfester och skepparbaler anordnades, samtliga med extra glans och ståt.

Förutom dessa större tillfällen anordnades talrika föredragstillfällen. Dessa förekom ännu långt in på 1980-talet. De var ofta tudelade med paus. Då bidrog damkommittén till programmet med kaffe och bulla varvid skepparna kunde sitta och diskutera föredrag och andra spörsmål. På detta sätt fick man in medel som överfördes till båtfonden. Tyvärr har dessa angenäma tillfällen nu torkat in, dels beror det på att damkommitteen inte kunnat förnya sig och också på att deltagar-antalet vid mötena minskat drastiskt.

Det minskande antalet deltagare i olika aktiviteter syns tydligt idag. Det kan ha olika orsaker. En viktig omständighet är att de flesta skeppare har egen båt och är därför medlem samtidigt i en båt- eller seglarförening. Denna verksamhet kräver också sin tid och Navigationssällskapet blir lidande.

En annan orsak kan sökas i en allmän föreningströtthet. Visst blir man medlem, men samhället erbjuder så mycken aktivitet att man inte kan hinna med allting. Alla föreningar blir lidande och medlemmarna gör en prioritering i sin verksamhet. Navigationssällskapet har mött denna utmaning genom att i sin skolningsverksamhet följa med den allmänna utvecklingen inom navigationskonsten. Tillkomsten av telefoni och radar, liksom användningen av elektroniska hjälpmedel tillsammans med nya sjökort har lett till att kursutbudet inom sällskapet har utökats att gälla även dessa nya områden. Flera kurser, med ett mindre antal deltagare ordnas. Kurserna består ofta av en teoretisk del åtföljd av en praktikdel. Det är närmast praktikdelen som begränsar deltagarantalet, då den sker ombord på skolbåten.

Fester och baler avlöste varandra i början av verksamheten. Femårsjubileum firades måndagen den 12 maj 1952 kl. 19 på HSS:s paviljong på Skifferholmen. Senare under hösten anordnades på Handelsgillet en knop- och splitsafton med korv och öl för deltagarna. Programmet omfattade instruktion i olika slag av knopar, tävling i frågesport och dragkamp. Mycket uppskattad tillställning.

Medlemscirkuläret hösten 1956 upptog bl.a. följande text: "Följande punkt i höstterminens program är "SKEPPARBALEN" lördagen den 20 oktober å REST. ROYAL, FESTVÅNINGEN. Skepparbalen hålles i sedvanlig god anda och med gott humör. Till festen är alla sällskapets medlemmar välkomna och varje medlem får medtaga äkta hälfter, flammor och goda vänner. Klädsel: egna kläder". Danstillstånd anhölls av poliskommendören i Helsingfors stad.

Inom Navigationssällskapet har man i alla tider ansett att då nytta och nöje förenas uppnås de bästa resultaten. Skepparbalerna är ett bevis på detta. På dem kan man koppla av från allvarliga navigationsproblem och i goda vänners lag berätta om sommarens seglatser, planera nästa års färder, eller dra en skepparhistoria. Att dessa skepparbaler hade sin betydelse för stärkande av samhörigheten och för knytande av nya vänskapsband syns i den stora uppslutningen kring dem och att de arrangerades regelbundet under långa tider.

Sällskapets tioårs jubileum med dimission den 16 maj 1957 på HSS:s paviljong pa Skifferholmen samlade 180 deltagare. Också årsmötena var välbesökta. Ca 80 medlemmar deltog i årsmötet 1957 och följande år ställde ett hundratal medlemmar upp.

Ytterligare några begivenheter kan omnämnas, som exempel på verksamheten. Ur höstens program för år 1961 kan man plocka fram tävlingen i terrester nattnavigering med ett trettiotal deltagare. Om denna tävling skrev Nya Pressen den 23 oktober 1961 under rubriken "Nattlig navigation". Tävlingen skedde ombord på sjöbevakningskryssaren "Kurki". Artikeln illustrerades med tre situationsbilder. Nya Pressen visade överlag ett stort intresse för navigation. Den 31 maj 1963 skrev tidningen under rubriken "Massor av skeppare" om dimissionsfesten och hade infört fyra fotografier från tillfället. Den 3 november 1964 redogjorde Johan i vimlet i Nya Pressen igen för tävlingen i nattnavigation och texten åtföljdes av fem bilder. Johan i vimlet återkom den 15 december då han skrev om årsmötet, som avslutades med julfest och dans: "Skepparna kan verkligen slå runt på landbacken, och i går hade man både charad, tävlingar, auktion m.m. Så det var någonting att se på". Två bilder.

Trevliga var sällskapets klubbaftnar, navigationstävlingar och utflykter. Man tog inte alltid tävlandet så förtvivlat allvarligt. Visst var det viktigt att behärska navigation då man rörde sig på sjön, men kunde man få med lite humor och trevlig samvaro var det så mycket bättre.

Året 1968 var exceptionellt så till vida att antalet övnings- och diskussionstillfällen var mycket stort. Det sammanlagda antalet deltagare i dem uppgick till 523 (naturligtvis så att mången skeppare deltog i flera begivenheter). Då tävlingarna medräknades kom man upp till 616 deltagare. Denna siffra skall ställas i relation till medlemsrullan, som uppptog totalt 1009 skeppare. Speciellt populärt var dr. Göran Bergmans kåseri om våra vanligaste skärgårdsfåglar med 54 åhörare.

Följande år (1969) blev nästan lika framgångsrikt med totalt 488 deltager i mötena. Särskilt kan nämnas Stig Westerlunds referat av den nya sjölagstiftningen med 72 åhörare.

"Fredagen den 23 juli 1971 ställde många skeppare [29 deltagare] kursen mot Pentala, som tillhör Esbo Segelsällskap. Orsaken till detta var Navigationssällskapets kräftskiva. Det officiella programmet började med lodkastning om vandringsprisen Hangö- och Ekenäspokalerna. Därefter gjorde man upp om rangordningen i positionsbestämning. Vandringsprisen Nakterhuset och Barometern vanns av olika personer så att ingen kunde utses till kung i avståndsbedömning. Efter dessa preludier var sällskapet redo att njuta av vin, kräftor och sång. Dansmusiken sköttes av en skivspelare-förstärkargrupp som vi hyrt för en natt. Samvaron fortsatte tills det började ljusna i öster" (Skepparen 1/1972).

Sommaren 1972 hade man igen ordnat kräftskiva på Pentala. Sommarens ruskigaste regndag minskade deltagarantalet till 16 trofasta och okuvliga själar. Men man fick så mycket mera kräftor, som sedan måste - betalas.

Navigationssällskapets 25-års jubileum firades den 21 oktober 1972 på Restaurant Royal varvid Sällskapet uppvaktades av följande föreningar: Finlands Navigationsförbund med ett presentkort Maritim, Turun Navigaatioseura - Navigationssällskapet i Åbo, med en skeppsklocka, Hangö Navigationsklubb, med en barometer, Borgå Navigationsklubb, med en standert, Sjöräddningssällskapet likaså med en standert och Helsingin Navigaatioseura med tal. Dessutom uppvaktade flera personer och föreningar med telegram.

Den traditionella sommarutfärden med tävlingar och kräftskiva på Pentala företogs den 10 augusti 1973 med 21 deltagare. Även åren 1974 och 1975

hölls kräftskiva, nu på Emsalö hos Barbara och Erik Winckelmann.

Den 9 december hade man barnfest. Det var penningkommittén och festkommittén som stod för arrangemangen och festen gällde för barn i alla åldrar, egna och andras, barnbarn och barnbarnsbarn. I programmet ingick sång, lekar, fendert-stafett, sketcher med Seaboys, ritade filmer, stafetter i olika form, repdragning, sjömans- och andra låtar till piano och dragspel, mete m.m. Arrangörerna tog gärna emot gåvor och testamenten i form av småpaket till mete, kaffepaket för kaffeserveringen, saft och läsk, bullar, munkar, wienerbröd, pepparkakor, engångsmuggar och servetter etc.
Våren 1980 ställde Navigationssällskapet till med en “hejdundrande asa-bal” i Brages sal “i vilken ett stort antal vikingar-skeppare deltog på fullt allvar med skämt och skoj och ‘mjöd’”. Roligt.

För år 1984 konstaterade man att möten och sammankomster samlade totalt drygt 300 deltagare, till detta antal skall ytterligare adderas deltagare i några av de traditionella tävlingarna. Dimissionsfesten på Börsklubben var populär med 50 närvarande.

I årsberättelsen konstaterade man att möten och föreläsningar besökts av 20-40 medlemmar per gång, vilket var ungefär som tidigare. Däremot hade intresset för tävlingsverksamheten minskat avsevärt. Man frågade sig litet uppgivet huruvida det var lönt att i fortsättningen anordna tävlingar om de fina vandringsprisen när så få ställde upp. Avsikten hade ju varit att genom dessa tävlingar locka medlemmarna att hålla sina navigationskunskaper levande.

Navigationssällskapet i Finland tog under början av verksamhetsåret 1986 initiativ till ett mera konkret samarbete med Navigationssällskapet i Stockholm. Detta resulterade i att sällskapet vid sin vårdagjämningslunch på Skatuddens Casino i mars kunde hälsa gäster från Stockholm välkomna. Vid detta tillfälle informerade ordförande för svenska Navis Björn Malmgren och styrelseledamot Henrik Breide om verksamheten i Sverige. En eskader från Sverige inbjöds att delta i Navigationssällskapets sommarträff.

Navigationssällskapet i Finland firade 40-års jubileum 1987. Detta innebar att speciella begivenheter upptogs i programmet för att förgylla årets verksamhet, bl.a. hade Navigationssällskapet egen 40-års utställning på båtmässan, "Skepparen" kom ut med ett jubileumsnummer och den 4-5 april företogs en 40-års kryssning till Mariehamn. Helt i enlighet med sällskapets verksamhetsidé förenades även vid detta tillfälle nytta med nöje och deltagarna fick bekanta sig med yrkesnavigationsutbildning samt tillämpning av denna. Under vistelsen i Mariehamn besöktes Sjöfartsmuseet och Ålands landskapsmuseum. Under den solenna akten i firandet höll högsjöskeppare Peter Holmberg festföredraget som handlade om "Två äventyrliga isfärder", varpå följde premieringar.

Antalet möten och sammankomster under 1990-talet har kanske minskat något sedan de mycket aktiva åren under slutet av 1970-talet. Nu, 20 år senare, upptog programmet åtta punkter och man tävlade om fem vandringspris (1991). Följande år skedde en liten uppryckning, antalet sammankomster ökade något (11), men kanske framför allt kan man notera att totalt samlade dessa begivenheter över 300 deltagare. Speciellt populär var dimissionsfesten på HSS, där m/y Navis förevisades för nya medlemmar, med 66 medlemmar närvarande. Ett nästan lika stort antal (ca 50 medlemmar) deltog i sommarträffen med Svartbäcks Segelsällskap i Borgå landskommun under vilken man fick uppleva utflykten med skonaren Elisabeth Louwe. År 1993 var ej heller dåligt med 10 möten och sammankomster i vilka 20-40 medlemmar deltog per gång. Tävlingarna var sex till antalet.

 

ÄNNU ETT DECENNIUM AV AKTIV VERKSAMHET

Som det redan framgått ur denna historik har medlemskåren blivit alltmera passiv då det gäller att delta i Navigationssällskapets verksamhet. De stora skepparbalerna är numera ett minne blott. Detta gäller även för föredragstillfällena med damkommitténs kaffe och kakor. De exkursioner som anordnas samlar endast ett ringa antal deltagare. Också årsmötena har varit ointressanta för medlemmarna, trots att man många gånger lyckats få bl.a. långfärdsseglare att berätta om sina erfarenheter och färder.

Trots denna negativa inledning har de tio senaste åren varit aktiva och Navigationssällskapet mår bra. Den “sociala” biten av verksamheten har visserligen minskat men i stället har man i allt högre grad gått in för att förmedla navigationskunskap, såväl i teori som i praktik.

Verksamheten omfattar idag under ett år årsmöte, dimissionsfest, exkursioner och utfärder med skolbåten m/y Navis samt en omfattande skolningsverksamhet med stort kursutbud. Navigationssällskapet ordnar egna skepparkurser och tillsammans med de kurser Arbetarinstitutet håller utdelas årligen drygt hundra skeppardiplom. Under flera år har Navigationssällskapets historia och verksamhet presenterats i samband med dessa kurser och många av de nya skärgårdsskepparna har skrivit in sig i sällskapet. Då Navigationssällskapet fyllde 50 år 1997
firades detta med en kryssning till Stockholm med Silja Line. Ett stort antal medlemmar deltog och besöken på Sjöfartsmuseet och Wasa skeppet uppskattades mycket. Sjöresan och festmiddagen gav möjligheter till skepparkamratlig samvaro.

Också en exkursion till Tallinn några år senare samlade många deltagare. Ett besök på Sjöfartsmuseet var huvudpunkten, men också att ströva omkring i gamla staden i mindre grupper var trevligt. Samvaron ombord på Eckerö Lines m/s Nordlandia var angenäm och överresan gick snabbt.

Men visst förekom det också färder som drog färre deltagare. En dylik planerad gemensam färd till Bergen (Norge) och sedan Hurtigrutten lockade endast en deltagare, men i gengäld fick hon (Annika Lindblom) uppleva en fantastisk kryssning.

Samarbete med Esbo Navigatörer, Sibbo Navigationssällskap och Borgå Navigationsklubb har lett till sommarträffar och gemensamma kurser. Sommaren 2000 gjordes en båtfärd till Ekenäs Navigationsklubb (till Stuvholmen med övernattning) samt en utfärd till Bengtskär.

Besöken på Masa-Yards Oy (1998, 2000) har varit populära och fulltecknade. Våren 2005 gjordes ett besök på Forum Marinum (Åbo).

Ur verksamheten kan ytterligare omnämnas att man vid årsmötet 2002 beslöt att verksamhetsåret för Navigationssällskapet skulle vara kalenderåret, vilket föranledde stadgeändringar Dessa bekräftades vid ett extra möte våren 2003.
Under de senaste åren har dimissionfesterna i juni gått av stapeln i Folkets hus i Botby. Här kan man notera att den gamla talkoandan fortfarande lever kvar. Tack vare den har man kunnat hålla kostnaderna nere. Frivilliga kockar har erbjudit deltagarna fisksoppa, ärtsoppa eller något motsvarande samt kaffe med tårta. Programmet har omfattat Franz Bachérs “klassiska frågelek”, Mika Fagerudds “skrubu”- tävling och dragspelsmusik. Den solenna delen har varit diplomutdelning. Festsalen har sommarprytts med blomster och flaggspel och Navekon har deltagit med ett försäljningsstånd med vimplar, medlemsmärken och övrigt material.

Kontakter med John Nurminen stiftelsen ledde till att Navigationssällskapet 2001 kunde besöka stiftelsen permanenta utställning som upptar ett stort antal föremål och fartygsmodeller. Speciellt intressant var den intakta “kaptenens salong” från ett Nurminen-fartyg och biblioteket med den stora samlingen gamla kartor och sjökort. John Nurminen stiftelsen hade samma år arrangerat en stor utställning i Kulturernas museum i Tennispalatset med temat “Ultima Thule”. Denna mycket intressanta utställning besöktes med guide i januari 2002.

Vid förbundets årsmöte 2003, där Navigationssällskapet stod som arrangör, berättade Juhani Nurminen om tidig navigation och gamla sjökort. Navigationssällskapet är tacksamt för det goda samarbetet med John Nurminen stiftelsen och det stöd sällskapet fått därifrån genom vd Juhani Nurminen och Erik Båsk.

Sällskapets skolbåt m/y Navis ligger idag i NJK:s hamn på Björkholmen och ett fruktbart samarbete med NJK har inletts under 2000-talet. Navigationssällskapet kan erbjuda olika kurser, i synnerhet för yngre NJK-medlemmar och till dem hörande praktikkörningar. Bland detta kursutbud kan nämnas en elektronisk kurs med radarkörning, innehållande presentation av CD- sjökort och deras användning.

Trots de ställvis pessimistiska tankegångarna i denna historik speciellt angående de senaste åren lever Navigationssällskapet ett aktivt liv. Värdefull i detta sammanhang är den egna båten. Också kursutbudet är rikligt och för pågående år (2007) är det t.ex.:

- kursen i VHF/DSC-radiotelefoni utgör en förberedelse för avläggandet av Kommunika- tionsverkets SRC-examen. Ett SRC-certifikat behövs för att få använda VHF-radiotelefon och DSC-anrop i fritidsbåt.

- praktikkursen för motorbåtsförare är numera certifierad inom ramen för Finlands Naviga- tionsförbunds kvalitetssystem. Intyg över genomgången kurs och godkänt examensprov behövs vid ansökan av internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt. Stommen i kursen utgörs av den praktikkurs som Navigationssällskapet regelbundet hållit och utvecklat alltsedan 1970-talet ombord på m/y Navis.

- en CEVNI-kurs är inplacerad till slutet av maj 2007, omfattande trafikbestämmelserna på den europeiska kontinentens inre vattenvägar. Intyg över godkänd tentamen behövs då man i det internationella behörighetsbrevet förutom kustfarvattenkompetens också vill ha kompetens för kanaler och floder.

- radarkurser med tentamenskörning har pågått och utvecklats i snart 20 år. Dessa kurser utgör en ypperlig grundutbildning för varje skeppare som väljer radar som ett av sina navigationshjälpmedel.

- GPS-kursen är en grundkurs i satellit- navigationssystemet och användandet av GPS- navigator till sjöss. Praktikdelen genomförs ombord på skolbåten m/y Navis.

Eric Sundman, som i Skepparen 1/2006 presenterade dessa kurser, avslutar sin artikel med att lärare, material och hjälpmedel behövs i allt högre grad. Den omfattande kursmenyn förutsätter att föreningen har tillräckliga lärarresurser. För att säkra tillgången på lärare behövs nyrekrytering. Den nyligen införda lärarauktoriseringen gäller skärgårds-, kust- och högsjöskepparkursernas lärare samt lärarna i radarnavigation, CEVNI och motorbåtspraktik. Skärgårds-, kust- och högsjöskepparnas auktorisering är bunden till deltagande i Navigationsförbundets auktoriseringstillfällen som hålls flera gånger per år och på skilda håll i landet. Lärare till radar, CEVNI- och praktikkurserna utbildas och auktoriseras vid kortkurser som hålls i Navigationsförbundets regi.

Att genomföra ovanstående program kräver stora lärarinsatser. Det digra programet börjar nu bli betungande för det lilla antalet lärare Navigationssällskapet förfogar över. Eric Sundman kommer därför med ett direkt upprop till alla intresserade och påpekar att det går bra att “skräddarsy” olika personligt anpassade program för att komma med i utbildningsverksamheten och framhåller att de nu verksamma lärarna gärna delar med sig av sina erfarenheter.
Ifall denna lärarutbildning bär frukt skulle Navigationssällskapet igen, såsom under de första decennierna av sin verksamhet, återigen ha en stor kompetent lärarkår. Då arbetsbördan delas av flera personer ligger det nära till hands att tänka sig att den allmänna entusiasmen samtidigt återvänder. Redan nu har lärarkåren vuxit och var och en drar de kurser som de är lämpade för. Det är klart att flera lärare fortfarande ryms med i verksamheten och Navigationssällskapet tar därför tacksamt emot varje insats, stor som liten, på detta område.

Idag (2007) har Navigationssällskapet drygt 1000 medlemmar, varav 350 är ständiga medlemmar. Redan detta antal borde borga för att tillräckligt intresse finns för verksamheten. Det gäller bara att väcka detta latenta intresse som säkerligen ligger dolt hos varje ansvarsmedveten skeppare/ sjöfarare. Möjligheterna är många att fortbilda sig och att genomföra viktiga körningar med sällskapets egen båt. Och allt detta dessutom till ett rimligt pris.

 

NAVIGATIONSFÄRDER

Den kunskap man inhämtade på de olika skepparkurserna skulle även omsättas i praktiken. Enligt de tidiga stadgarna var det dessutom obligatoriskt att göra positionsbestämningar i öppen sjö, dvs. utan land i sikte. Inom sällskpet började man därför redan under de första åren planera olika aktiviteter till sjöss. Navigationsfärder skedde med hyrd båt, passagerarfartyg och senare med egen båt.

Den första övningsseglatsen av detta lag företogs den 1-6 augusti 1950. I de tidiga fordringarna för högsjöskepparexamen ingick som ett delmoment navigering i öppen sjö under 6 dygn och tagande av 18 astronomiska observationer. Nu skulle man råda bot på denna svåra bestämmelse. Motorjakten Ina med skepparen Fagerström hyrdes för sex dagar. Tre lärare och åtta navigationselever embarkerade Ina i Hangö och färden tog sin början. Under den sex dagar långa färden hann man uppleva mycket. Man fick en ingående inblick i navigering trånga farleder och större farvatten. Viktig var användningen av sextant för bestämning av longitud och latitud, liksom även positions- bestämning och sjökortsstudium. Alla var nöjda med färden och man konstaterade att den “... endast kvarlämnat angenäma och ljusa minnen av gott kamratskap, betagande sjöliv och outplånliga intryck av havets storhet. Det var poesin vi upplevde, prosan kan ju förstås ännu återstå, om segling under en annan årstid skulle komma i fråga” (Henrik Gustafsson).

Framgången med denna första skolningsseglats ledde till att man inom Navigationssällskept beslöt att fortsätta med denna verksamhet.

Man hade länge planerat en navigationsresa med passagerarfartyg utrikes och år 1953 blev en resa till Köpenhamn med s/s Ariadne äntligen av. Totala antalet deltagare blev 10, fördelade både i turist- och I-klass. Kommodor Ragnar Jansson fick i uppdrag att med HAB (Helsingfors Aktiebank) ordna om inköp av resevaluta för deltagarna (man levde ännu i efterkrigstidens valutaknapphet). Vicekommodor Stig Westerlund blev färdledare och fick bl.a. i uppdrag att sammankalla deltagarna för att närmare diskutera resans program. Denna första längre resa är väl dokumenterad
i bildform då skeppare Åke Nemlander sammanställde ett kollage med bilder och humoristiska tidningsurklipp och lämpliga texter. På detta sätt fylldes ett helt album. Om det är trevligt att idag delta i dylika navigationsresor, så nog hade man roligt redan under "den gamla goda tiden". Men visst fanns också allvaret med då man under färden anordnade terrester och astronomisk navigationsutbildning ombord. Turerna på "bryggan" var naturligtvis givande då man på nära håll kunde följa med befälets arbete.

Följande år 1954 gjordes en resa till Antwerpen med s/s Arcturus den 16-26 april. Deltagarantalet var 10 och navigationsövningar anordnades. Därpå följande år följde man med s/y Wellamo till Köpenhamn den 19-28 mars, med navigationsutbildning ombord.

Nu följde en paus i dessa färder, men 1970 återkom navigationsfärderna med passagerarfartyg i programmet. Under perioden 1970-1996 företogs sammanlagt 18 resor.

Speciellt lärorik blev kryssningen till Bornholm med m/s Finlandia den 18-25 maj 1978. Det var fråga om en charterkryssning och Navigationssällskapet hade möjlighet att följa med. Förutom en angenäm kryssning var resan lärorik. Navigatörerna var indelade i små grupper med 2 timmars vaktturer dygnet runt. På bryggan hade de tilldelats eget plottingbord och under vaktturerna gjordes talrika positionsbestämningar. Mycket intressant var det att få uppleva hundvakterna, det var tyst och stilla på bryggan medan hela fartyget sov. Efter en angenäm dag med utflykter på Bornholm blev avfärden något dramatisk då m/s Finlandia inte för egen maskin kunde ta sig ut ur hamnen. Den grunda hamnbassängen och en kraftig sidovind ledde till att fartyget måste varpas ut. Så fick man uppleva även detta.

De flesta av dessa navigationsfärder företogs på senhösten och vädret kunde ibland vara hårt till sjöss. Navigationsfärden till Lübeck med m/s Finnfellow den 26-30 november 1980 med 13 deltagare är ett exempel på detta. Liksom tidigare hade man vaktturer dygnet runt. Det var bitande kallt vid avfärden och under resan rådde växlande väderlek. Om återfärden kan nämnas: “... Väl ombord, begynnte sjömanslivets strapatser traditionellt, med ett kraftigt aftonmål. Grupp sex tog första vakten kl. 20-22. Sjörapporten lovade vind från NO av kulingstyrka och tidvis nedsatt sikt. Besticket fördes lika som på nedfärden. Vakterna avlöste varandra. Undertecknad i grupp tre kunde fröjda sig åt tvenne hundvakter. Att kaffe och smörgås kunde intagas från stående bord hela natten uppskattades till fullo av dem som gingo vakt på natten. När vi närmade oss Finska Viken sjönk temperaturen till -10 ^oC och den rätt grova sjön förorsakade en viss nedisning av förskeppet. Vinden var ca. NO 20-22 m/s i byarna....” (Börje, Skepparen 1/1982).

Förutom dessa resor med stort fartyg företogs ett stort antal navigationsfärder med egen båt, varvid också medlemmar med egna båtar deltog. Av dylika färder kan nämnas sjötåget till Sverige den 3-14 juli 1973 i vilket fyra båtar deltog med en sammanlagd besättning av 15 personer.

Sommaren 1985 var Sällskapet inbjudet av Salon Seudun Navigaatioseura till sommarträff den 27 juli på Benskären där detta sällskap disponerade en utfärdshamn.

Nära kontakter med Navigationssällskapet i Stockholm upprättades 1986. Detta resulterade bl.a. i att en eskader från Sverige inbjöds att delta i sommarträffen på Rosala, Nätholmen hos Aili och Knut Wickström den 16- 18 juli. Från Sverige anlände 17 båtar till denna träff och sammanlagt deltog ett 90-tal personer.

Navigationssällskapet gjorde ett eskaderbesök i Sverige med anledning av Lillörarnas 50-års jubileum den 15-17 juli 1988. I eskaderkörningen deltog 3 segelbåtar och 6 motorbåtar med sammanlagt 27 personer. Två år senare ordnades en sommarträff med svenska Navis i Notviken, Bomarsund, Åland. Sammanlagt deltog 13 båtar från Finland och 12 från Sverige. Denna sommarträff blev inte utan dramatik då en nordlig storm blåste rakt in i viken. Tack vare gott sjömanskap red man ut stormen och alla var en erfarenhet rikare.

Efter denna period med talrika sommarträffar och eskaderkörningar med ett stort antal deltagande båtar har det blivit svårt att hålla denna verksamhet vid liv. Eskaderkörningarna har tyvärr tynat bort. I stället har färder med den egna båten m/y Navis anordnats.

DE FÖRSTA NAVIS-BÅTARNA

Grundtanken med att Navigationssällskapet skall ha en egen skolbåt var och är, att ge navigationsutbildning och sjöpraktik på en mindre båt, som är så mycket som möjligt lik de båtar, som folk i allmänhet rör sig i. Det är fråga om ren navigation och ej om båtskötsel, båtutrustning, iståndsättande och framförande. På ett naturligt sätt kom även dessa uppgifter med i verksamheten. Navigationssällskapets egna resurser var långt ifrån tillräckliga för att man skulle kunna anskaffa en egen båt. Men så hände det sig, att en av sällskapets medlemmar, skeppare, dr. Stefan Barner-Rasmussen 1970 sålde sin fiskarbåt åt Navigationssällskapet för ett, man kunde säga, proforma pris. Denna båt, Navis I som den kallades, var en god sjöbåt, som man utan risk kunde gå ut med i normal sjö.

Samma år fick Navigationssällskapet som donation motta av skeppare, konsul Erik Winckelmann hans stora motorkryssare Tops II, som också var av fiskartyp. Med den gjordes långfärder, t.o.m. till Sverige. Den kallades Navis II.

Överlåtelsen av Tops II skedde den 7 augusti i samband med kräftskivan på Pentala. Det var en stabil, dieselmotordriven, sjögående kryssare, som på alla sätt visade sig fylla kraven på en skolbåt av detta slag.

Ett seglationsprogram för den senare delen av sommaren (c:a 2 mån.) uppgjordes och genomfördes med den ena eller båda båtarna, beroende på deltagarantalet. Samtliga färder omfattade c:a 3 timmar med start kl. 18. Nedan följer den första säsongens seglationsprogram jämte antalet skeppare, som deltog i de olika färderna:

1. Torsdagen den 23.7: kompasskompensering och deviering, 7 deltagare

2. Måndagen den 27.7: kompasskompensering och deviering, 6 deltagare

3. Torsdagen den 30.7: fartbestämning, kurssättning och -rättning: 11 deltagare

4. Torsdagen den 6.8: lodningsövning med handlod: 8 deltagare

5. Torsdagen den 13.8: positionsbestämning med horisontala vinklar och deviationskontroll: 15 deltagare

6. Torsdagen den 20.8: olika slag av avståndsbedömning: 8 deltagare

7. Torsdagen den 27.8: sextantens användning och indexbestämning: 16 deltagare

8. Torsdagen den 3.9: radiopejling: 10 deltagare

9. Torsdagen den 10.9.: positionsbestämning medelst pejlingar: 13 deltagare

10. Måndagen den 14.9: positionsbestämning med lod och logg: 10 deltagare

Enligt samtliga deltagares åsikt var sjöfärderna givande och lärorika. En blick på deltagarlistan visar, att samma skeppare varit med gång på gång, vilket torde vara ett belägg för att färderna verkligen varit både till nytta och nöje.

DEN NYA NAVIS-BÅTEN

Efter ett par års ståhej med att hålla Navis I och Navis II i sjövärdigt skick, och då de var alltför arbetsdryga att sköta och underhålla utan ersättning av frivilliga medlemmar började man söka nya lösningar på skolbåtsproblemet. Båtkommittén (vars sammankallare var Olle Bergström) stannade, efter att noga ha undersökt möjligheterna att till ett överkomligt pris iståndsätta Navis II till en sjöduglig skolningsbåt, för förslaget att sälja Navis II, och i stället inköpa en motorbåt av fisketyp, Lotta, som blev den nya Navis II. Navigationssällskapet ägde alltså fortsättningsvis två skolbåtar: Navis I och Navis II. Båtarna iståndsattes under vårens lopp. Den nya båten liknade en liten trålare och var lämplig för långfärder. Den fick aldrig något mera officiellt namn än dess ursprungliga Lotta. Lotta var en klinkbyggd, vitmålad båt gjord av furu i början av 60-talet. Den hade V-botten och var en god sjöbåt.

Underhållet av två träbåtar krävde mycket arbete och våren 1978 beslöt styrelsen att anskaffa en ur underhållningssynpunkt lämpligare farkost. Försäljningen av de två båtarna lyckades och gav en grundplåt för anskaffandet av en ny båt. Denna summa var emellertid inte tillräcklig och festkommitténs damer med Ulla Bachér och Birgit Bakalim i spetsen samlade in medel med kaffeservering vid sammankomsterna, lotterier och matservering vid dimissionsfesterna. Dessutom gav resorna till Bornholm och Travemünde, samt tre basarer, till vilka flitiga Navis-damer bidragit med hemlagade läckerheter och handarbeten m.m., ett välbehövligt tillskott till båtinsamlingen.

I augusti fick man vetskap om att en stor aluminiumbåt var till salu. Vid besiktningen av båten blev alla entusiastiska och ansåg att den var lämplig som skolbåt för Navigationssällskapet. Man beslöt att köpa båten.

Glädjen över att slippa en läckande båt och komma över en, som ej kunde läcka, kom båtkommittéen att glömma att beakta möjligheterna att genomföra praktisk navigationsundervisning ombord. Vid köpet var båten försedd med en 600 hk Rolls-Royce bensinmotor, som passade till dess planande undervattenskropp. Denna motor måste dock av kostnadsskäl bytas ut till en diesel. Den mindre framfarten, som dock var tillräcklig för skolningsbehov, medförde emellertid en del olägenheter. Då båten utgjorde ett stort vindfång och var försedd med en planande undervattenskropp, hade den en stor avdrift redan i svag vind. Det sistnämnda inverkade i sin tur på styrförmåga och fartbestämning, vilka var viktiga faktorer att beakta, särskilt vid dålig sikt och tjocka. Farkosten rullade starkt, redan i medelmåttig sjögång och då den var helt överbyggd medförde detta vissa svårigheter vid optisk pejling och radiopejling. Båten var försedd med ett stort "soldäck" över hela kajutan och detta utnyttjades naturligtvis, även om det kunde vara litet knepigt för äldre, klumpiga sjöbjörnar att äntra det, speciellt vid sjögång.

Den nya skolbåten hade följande mått: skrovets hela längd 14m, bredd 4m och djup 1m. Materialet var aluminium, med botten 10 mm, sidor 8 mm och övergång 6 mm. Den "nya" motorn var en Perkins diesel, 6 sylindrar, 145 hk, 2400 varv/min. Styrningen var Servi Hydraulies, av norsk tillverkning. En expert hade sett båten och beräknade dess vikt till 7,5 ton och dess fart till 14 knop.

Men fortfarande fanns det mycket att göra. Vår- och försommar 1979 blev en arbetsdryg tid då den nya skolbåten skulle göras sjöklar och i sådant skick att utbildningsfärder kunde göras med den. Båtkommittéens medlemmar, som vid båtköpet lovade att iståndsätta nyförvärvet, hade säkert tänkt sig att det skulle bli en lättare uppgift än det sedan blev. Men alla gnodde på med äkta finsk sisu och fullgjorde vad man åtagit sig och från och med augusti 1979 kunde skolbåten "Navis" tas i bruk. Denna första höst gjordes redan flera färder och deltagarantalet uppgick varje gång till ett tjugotal.
M/y Navis visade sig helt motsvara sitt ändamål, vilket var att i praktiken lära deltagarna att omsätta navigationskursernas teoretiska lärdomar i praktisk erfarenhet, t.ex. hur man utför deviationsbestämning, kurssättning, pejling, lodning o.dyl. Det är nämligen sällan man kommer sig för att öva sådana saker på egen båt och sedan kan kunskaperna vara bortglömda, när de verkligen behövs. Deltagandet är givetvis frivilligt och man kommer med, då man tycker att man borde friska upp sina kunskaper. Utbildningsprogrammet är upplagt så att det under seglationssäsongen omfattar 8-10 övningsfärder med uppgjort program. Dessa färder brukar ta 3-4 timar i anspråk.

Som exempel på övningsfärdernas program kan man ta programmet för år 1981. Övningarna började kl. 18.00 (veckodag var måndag) med avfärd från Lauttasaaren Veneilijäts brygga på Drumsö invid sportplanen:

8.6 Deviationsbestämning genom pejling av terrestra föremål

15.6 Fartbestämning och kurssättning

22.6 Blindnavigering

 

3.8 Ortsbestämning med optiska pejlingar

10.8 Sextantens användning

17.8 Radiopejling i småbåtar

24.8 Djupmätning och utnyttjande av lodserier

31.8 Blindnavigering

Under senare år har några nya utbildningspunkter tillkommit. Ofta har man inlett seglationssäsongen och skolningsfärderna med en genomgång av båtens byggnad och dess iordningsställande. Handling i nödsituation och bogsering har även upptagits liksom mörkerkörning och positionsbestämning i mörker. Under alla färder övas styrning och linjekörning, loggens och ekolodets användning samt förtöjning och ankring. Radarn och AP-navigatorn används i mån av möjlighet. Praktisk användning av eldsläcknings- och nödsignalutrustning ingår även i programmet. För att stimulera intresset att delta i skolbåtens utbildningsprogram tog Navigationssällskapet i bruk ett sjöpraktiktecken och sjöpraktikmärke. Ett dylikt tecken och märke hade den skeppare rätt att bära, som deltagit 36 timmar i utbildningen ombord.

Under de senaste åren har man prövat en kurs i praktisk navigation och sjömanskap ombord på m/y Navis. Det är en "2-dagars" kurs om totalt ca. 10 timmar. Kursen ger möjlighet att omsätta i praktiken det som behandlats under kurserna i skärgårdsnavigation. På kursen behandlas bl.a. ruttplanering, kurssättning, positionsbestämning, mörkernavigering, pejling, deviationsbestämning och handling i nödsituationer. Deltagarna får öva manövrering av båten vid bl.a. att lägga till vid brygga och linjekörning. De gamla principerna finns kvar, men en modernisering har skett efterhand som nya tekniker blivit tillgängliga även för fritidssjöfarare. Efter genomgången kurs erhåller man idag ett sjöpraktikintyg. Man kan inte tillräckligt många gånger framhålla det enorma talkoarbete båtkommitténs medlemmar, kanske någon gång förstärkt med en "vanlig skeppare", år efter år lägger ned på att rusta upp Navis efter vinterförvaret, sjösätta henne, underhålla henne och slutligen framföra henne då skolningsprogrammet genomförs och dessutom föra befäl då hon är uthyrd till andra navigationssällskap. Allting förefaller så klart och lätt då nya och även äldre skeppare promenerar ut på NJK:s brygga för att delta i en navigationsutfärd någon kväll (sedan 1994 har Navis-båten hamnplats vid NJK:s brygga på Björkholmen). Där står den, båtbesättningen, kväll efter kväll, och tar emot. Det känns så tryggt att få göra turen under kompetent ledning. Kanske det även blir möjligt för "de nya" att någongång kunna förmedla samma trygghetskänsla till nya generationer skeppare. Men för detta behövs det övning och åter övning.

KANSLIET - EN SAMLINGSPUNKT

Tanken på en egen klubblokal, eller kansli, väcktes redan 1950 och man började se sig om efter en lämplig lokal. Den skulle utgöra samlingspunkt för medlemmarna och plats där man kunde hålla sjökortsövningar och astronomträffar. Regelbundet har man också hållit kurser där då deltagarantalet varit litet, t.ex. VHF- och radarkurser.

Redan 1951 hade man hittat en lokal vid Norra Esplanadgatan och där haft expeditionstid alla helgfria fredagar kl. 19-20. Fr.o.m. december 1961 var kansliet inrymt i en ny och ändamålsenligare lokal vid Centralgatan 4 C. Den nya lokalen bestod av tre rum jämte tambur, kokmöjligheter och WC. Navigationssällskapet hyrde denna lokal tillsammans med Helsingin Navigaatioseura och Finlands Navigationsförbund, av Helsingfors Aktiebank. Glädjen över kanslilokalen blev dock kortvarig. HAB höjde kraftigt månadshyran och Helsingin Navigaatioseura planerade att flytta på grund av ekonomiska svårigheter. De kvarvarande hyresgästerna försökte få en ny underhyresgäst, men samtidigt började man se sig om efter en helt ny kanslilokal.

Kansliet flyttade 1966 till en mindre lokal i B- trappan i samma gård som tidigare (Centralgatan 4). I B-trappan fanns hiss. Navigationssällskapet blev emellertid inte en långvarig hyresgäst på den nya adressen. Redan den 3 oktober 1967 flyttade man, tillsammans med Finlands Navigationsförbund, till en ändamålsenligare lägenhet vid Lilla Robertsgatan 4-6. Kanslitiden ändrades nu till varje helgfri onsdag kl. 19-20.

Navigationssällskapets kansli, som under många år haft lokal vid Lilla Robertsgatan, flyttade för en kort period till Fredriksgatan 58 B, fortfarande som underhyresgäst hos Finlands Navigationsförbund. Fr.o.m. den 1 januari 1988 hyrde Navigationssällskapet slutligen egna utrymmen vid Storsvängen 10 på Drumsö. Återigen krävdes en arbetsinsats. En fackman och ett fåtal medlemmar offrade mycket arbete och fritid på att reparera utrymmena. Efter ett drygt talkoarbete kunde kansliet på Drumsö tas i bruk. Nu fanns kansli, arkiv och lager under samma tak. Kansliet verkar fortfarande i dessa utrymmen, som säkert blivit bekanta för mången skeppare. Kansliutrymmet används även av styrelsen, kommittéerna och "Skepparens" redaktion. Dessutom utnyttjas lokalen vid skolningstillfällen för mindre grupper. Navekon Ab har en permanent utställning i kansliet och skepparna ges möjlighet att där inhandla navisplagg, sjökort, kompetensvimplar, kokarder m.m.

VANDRINGSPRIS OCH TÄVLINGSVERKSAMHET

Redan i ett tidigt skede av Navigationssällskapets verksamhet tillkom flera pris, som dels på förslag av styrelsen delas ut som erkänsla för gedigna insatser inom sällskapet, dels kan vinnas i ädel tävlan i terrester eller astronomisk navigation, mörkernavigering, signalering och lodkastning. Avsikten med alla dessa pris var givetvis att stimulera intresset för och öka färdigheterna i navigation. Att man i detta avseende varit framgångsrik märks t.ex. i det stora antalet skeppare, långt över tusen, som under årens lopp tagit del i de olika tävlingsformerna: teoretiska tävlingar eller praktiska övningar med egna båtar eller ombord på båt/fartyg som Navigationssällskapet ställt till förfogande.

RATTEN (donerad av Kurt Thomasson) tilldelas "årets skeppare", dvs den medlem, som under det gångna året på det mest förtjänstfulla sätt verkat för Sällskapets ändamål. "Ratten" hålls som det mest förnäma av alla de pris Navigations- sällskapet disponerar över. Första innehavare blev Stig Westerlund 1948. En förteckning över "Ratten":s innehavare ges nedan:
1948 Stig Westerlund
1949 Mikko Nyréen
1950 Bertel Gustafsson
1951 Lars Gunnar Schwank
1952 Henrik Gustafsson
1953 Gunnar Skarp
1954 Arvid Holmström
1955 Sven Bergman
1956 Runar Sucksdorff
1957 Björn Lenander
1958 Gunnar Troupp
1959 Greta Forss-Westerlund
1960 Gustaf Thelestam
1961 Bertel Långhjelm
1962 Bruno Kaján
1963 Erik Winckelmann
1964 Marie-Louise Nyman
1965 Björn Gyllenberg
1966 Joachim Heldt
1967 Gustav-Adolf Englund
1968 Karl Aspelin
1969 Ulf Roos
1970 Ragnar Gustafsson
1971 Olle Bergström
1972 Georg Bakalim
1973 Kai Ahola
1974 Freyvid Stenström
1975 Ingrid Degerth
1976 Ruben Gordin
1977 Ulla Bachér
1978 Stefan Gordin
1979 Franz Bachér
1980 Stina Gordin
1981 Guido Björkholm
1982 Birgit Bakalim
1983 Hans Carlsson
1984 Inga-Lill Renwall
1985 Börje Jaatinen
1986 Knut Wickström
1987 Klaus Sonck
1988 Eric Sundman
1989 Torhild Mether
1990 Eric Ehrnrooth
1991 Henry Wiklund
1992 Hans Johansson
1993 Thomas Björkman
1994 Mona och Lars Hedman
1995 Karl Aspelin
1996 Peter Holmberg
1997 Eric Ramstedt
1998 Michael Grönholm
1999 Sigvard Ström
2000 Johan Sundström
2001 Kristian Thulésius
2002 Mika Fagerudd

Som ett bevis på den tidigare påtalade passiviteten hos medlemmarna måste man tyvärr notera att “Ratten” inte har delats ut under de senaste åren (den kan ju endast ges en gång åt en förtjänt skeppare).

INTRESSEBRICKAN (donerad av dipl. ing. Mikko Nyréen) tilldelas den medlem, vilken under det gångna verksamhetsåret med största intresse deltagit i Sällskapets verksamheter.

GUSSES KLOCKA. För att hedra minnet av Bertel Gustafsson instiftades en utmärkelse, som skulle tilldelas en förtjänt medlem, helst bland de yngre. Utmärkelsen utdelades första gången vid årsmötet den 9 december 1968. Ordförande meddelade mötet, efter den tysta minuten till Bertel Gustafssons minne, om den nya institutionen, "Gusses klocka".

Förutom dessa ständigt vandrande hederspris har Navigationssällskapet kunnat anordna tävlingar av olika slag och i dem utdela vandringspris eller pris för enskild tävling. Många vandringspris har tillfallit slutgiltigt den tävlande, som uppnått det stipulerade antalet inteckningar. Men efter detta har ett nytt pris ställts upp.

Man tävlade i teoretisk terrester navigation, här kan noteras att Navigationsförbundet har ett eget övningssjökort, positionsbestämning i båt, astronomisk positionsbestämning, såväl praktisk som teoretisk (Vikingaskeppet), signalering, semaforering, nattnavigering och radiopejling.

Idag har Navigationssällskpet ett dignande prisbord, men man kan tyvärr konstatera att deltagarantalet i de olika tävlingarna på sista tiden sjunkit och många tävlingar har inställts. Detta är synd då tävlingsverksamheten upprätthåller navigationskunskapen. Samtidigt är de ägnade att skapa kamratskap och sammanhållning mellan sällskapets medlemmar. Under färderna med skolbåten och vid diskussionerna om hur en tävlingsuppgift skall lösas får man många vänner.

STYRELSENS SAMMANSÄTTNING 1947-

Kommodor:
Lars Anders Wegelius 1947
Kurt Thomasson 1948 - 1952
Ragnar Jansson 1953 - 1955
Stig Westerlund 1956 - 1958, 1961 - 1984
Gustaf Thelestam 1959 - 1960
Franz Bachér 1985 - 1998
Michael Grönholm 1999 - 2001
Kristian Thulesius 2002 -2015
Carina Vaenerberg 2016 - 2022
Andreas Fagerström 2023 -

Vicekommodor:
Stig Westerlund 1947 - 1955
Bertel Gustafsson 1956 - 1967
Gustav-Adolf Englund 1968 - 1970
Erik Winckelmann 1971 - 1975
Franz Bachér 1976 - 1984
Hans Johansson 1985 - 1997, 2000 - 2001
Michael Grönholm 1998
Peter Holmberg 1999, 2002 - 2005
Eric Sundman 2006 - 2015
Andreas Fagerström 2016 - 2022
Michael Rodas 2023 -

Sekreterare:
Greta Forss-Westerlund 1947 - 1951
Henrik Gustafsson 1952 - 1960
Marie-Louise Nyman 1961 - 1964
Gustav-Adolf Englund 1965 -1967
Rolf Ginman 1968
Anders Bergman 1969
Hans Johansson 1970
Bengt Lindholm 1971
Leif Kajander 1971 - 1974
Gunilla Holmberg 1975 – 1976
Stina Gordin 1977 - 1980
Marianne Stenström 1981 - 1983, 1987 - 1988
Klaus Sonck 1984
Marina Ahola 1985 - 1986
Ulrika Sanmark-Kastrén 1989 - 1990
Thomas Björkman 1991 - 1997
Johan Fransson 1998 - 1999
Carina Kervinen 2000 - 2013
Michael Rodas 2014 - 2022
Simon Finnilä 2023 -

Skattmästare:
Willy Mattas 1947 - 1948
Mikko Nyréen 1949 - 1951
Greta Forss-Westerlund 1952 - 1983
Marianne Stenström 1984 - 1986
Birgit Benedek 1987 - 1988
Torhild Mether 1989 - 1997
Thomas Björkman 1998 - 2020
Maria Aaltonen 2020 -

 

En sällsynt bild. Det är inte många gånger styrelsen blivit förevigad av fotografen, men här är den samlad den 29 december 1980 hemma hos kommodoren och skattmästaren. I främre raden från vänster: Stig Westerlund, Ruben Gordin och Greta Forss-Westerlund. I bakre raden från vänster: Kaj-Erik Löfgren, Olof Bergström, Börje Jaatinen, Ulla Bachér, Franz Bachér, Stina Gordin, Marianne Stenström och Freyvid Stenström.

Ordinarie ledamöter:
Ragnar Jansson 1947, 1950
Lars Anders Wegelius 1948 - 1949
Harry Kerbs 1951 - 1955
Bertel Gustafsson 1954 - 1959
Björn Lenander 1957 - 1959
Henrik Gustafsson 1957 - 1958, 1961 - 1962
John Weckström 1957 - 1958
Holger Idman 1957 - 1958
Stig Westerlund 1959 - 1960
Bjarne Huldén 1959 - 1961
Sven Bergman 1960 - 1966, 1968 - 1977
Erik Winckelmann 1962 - 1966, 1976 - 1978
Marie-Louise Nyman 1962 - 1964
Björn Gyllenberg 1963 - 1965
Kitty Bergman 1966 - 1967
Rolf Ginman 1967, 1969 - 1976
Börje Söderlund 1968 - 1973
Anders Bergman 1970
Olof Bergström 1971 - 1986
Ruben Gordin 1971 - 1984
Ben Lindén 1974 - 1977
Ulla Bachér 1977 - 1988
Börje Jaatinen 1978 - 1983
Kaj-Erik Löfgren 1978 - 1983
Freyvid Stenström 1978 - 2009
Marina Ahola 1984, 1987 - 1989
Rolf Holmberg 1984 - 1987
Klaus Sonck 1985 - 1995
Henry Wiklund 1985 - 1993
Peter Holmberg 1988 - 1998, 2000 - 2001, 2006 - 2016
Marianne Stenström 1989 - 1992
Eric Ehrnrooth 1990 - 1998
Ulrika Sanmark-Kastrén 1991 - 1994
Leif Strandström 1994 - 1998
Annika Lindblom 1995 - 2002
Michael Grönholm 1996 - 1997
Johan Fransson 2000
Kristian Thulesius 2001, 2016 - 2023
Franz Bachér 1999 - 2005
Hans Johansson 2002
Susanne Kuusansalo 2002 
Mika Fagerudd 2003 
Åke Lindroth 2003 
Per-Erik Karlsson 2006 - 2021
Richard Vaenerberg 2010 -
Carina Baggström (fd. Vaenerberg) 2014 - 2015, 2023 -
Kristian Selén 2017 -
Simon Finnilä 2021 - 2022
Maria Aaltonen 2019
Carl "Peppe"  Schauman 2020 -

 

 

Man bör hålla i minnet att fastän styrelsens sammansättning under de gångna åren framgår ur ovanstående uppställning var den ingalunda ensam om att arbeta för Navigationssällskapet i Finland r.f. Till sin hjälp har den haft flera olika kommittéer (se följande förteckning), vars antal och uppgifter något varierat under de gångna åren. Vissa kommittéer har verkat bara under en kort tid, för ett bestämt ändamål, medan andra har haft en längre livstid. Då kommittérnas sammansättning oftast varit 4-5 medlemmar inser man att flera hundra personer har, mer eller mindre i det tysta, givit sitt bidrag till att verksamheten kunnat hållas igång och att den haft den höga standard vi vant oss vid.
Båtkommittén
Plakettkommittén
Skolningskommittén
Tävlingskommittén
Festkommittén
Programkommittén
Informationskommittén
"Skepparens" redaktion
Finansieringskommittén
Båtnämnden
Sångbokskommittén